Sui tuoi mari con onde come rughe

Sulle tue spiagge con sabbia come pori

Sulle tue acque con laghi come occhi

Mi allontano da te la mattina

e ti raggiungo di nuovo verso sera

I posti che lascio

e quelli che raggiungo mi regalano

la gioia e la malinconia di ritrovarsi e riscoprirsi

È composito il mio viaggio in te

e ha luogo simultaneamente in direzioni diverse

Prima di prender sonno mi ricordo di te

con tutti i luoghi della mia pelle

Anche l'addio è un arrivederci

La distanza porta con sé la sua vicinanza

Claes Andersson

 

Philip - photo by Damon Baker

Över dina hav med vågor som rynkor

Över dina stränder med sand som porer

Över dina vatten med sjöar som ögon 

Jag reser från dig på morgonen 

och kommer fram till dig mot kvällen 

Platserna jag  lämnar och platserna 

jag kommer fram till skänker mig 

återseendets och nyupptäcktens glädje och vemod 

Min resa i dig är sammansatt 

och sker samtidigt i olika riktningar 

Innan jag somnar kommer jag ihåg dig 

med min huds alla orter 

Också avskedet är ett återseende 

Avståndet hämtar med sig din närhet